2012 spreds nyheterna världen över om förstörelsen av Gianfranco Solderas vin. Mer än 16 tusen gallon – eller motsvarande 80 000 flaskor – av hans världsklass Brunello di Montalcino hittades i pölar i Case Basse-källaren i Montalcino, Italien. Några dagar senare skulle polisen göra ett överraskande gripande.

Följ podden och följ med oss ​​varannan vecka när vi fördjupar oss i vändningarna bakom de mest chockerande vinbrotten genom tiderna.

Lyssna nu: Vinfamous: Vinbrott och skandaler

---

Avskrift av avsnitt

Pod People-utskrifter skapas på en brådskande deadline av en Pod People-entreprenör. Denna text kanske inte är i sin slutgiltiga form och kan uppdateras eller revideras i framtiden. Noggrannhet och tillgänglighet kan variera. Det auktoritativa rekordet för Pod Peoples programmering är ljudinspelningen.

ASHLEY SMITH, VÄRD:

För invånarna i Montalcino i Italiens Toscana-region var Gianfranco Soldera troligen ett igenkännligt ansikte, speciellt om du överhuvudtaget var kopplad till vinindustrin.

Gabriele Gorelli har en tydlig bild av Gianfranco klädd i en vit skjorta, hängslen-

GABRIELE GORELLI, GÄST:

Och så en väldigt specifik hatt, som vi kallar basco.

ASHLEY:

Detta var Gianfranco Solderas vinmakaruniform, i huvudsak.

GABRIEL:

Men jag såg honom alltid på väg på morgonen, när jag skulle till skolan, och han stannade till vid bageriet varje dag jag såg honom.

ASHLEY:

Känns det inte bara så italienskt. Från där jag sitter i Seattle gör det verkligen det. Du promenerar längs kullerstensgator på väg till skolan, och du ser precis en av Italiens mest prestigefyllda vinmakare som slentrianmässigt köper dagens bröd.

GABRIEL:

För mig är det en väldigt tydlig bild. Bilden av Gianfranco, det har alltid varit en karaktär. Du kan inte förneka att karaktären Gianfranco Soldera var mycket välkänd.

ASHLEY:

Välkänd, faktiskt. Han hade skarpa åsikter om hur man gör en riktig Brunello di Montalcino, och han skulle perfektionera varje detalj på sin vingård, Case Basse.

Han bet sig sällan i tungan, såvida han inte pratade om den överlägsna kvaliteten på sin egen vinproduktion. En Grub Street-artikel från den tiden sa: 'Han kanske behövde sättas på sin plats.' Så föreställ dig bara chocken i hans ansikte den 3 december 2012, när han öppnade sin källardörr för att upptäcka pölar av blodrött vin. Stora ekfat hade avsiktligt öppnats. Mer än 16 000 liter av Italiens vin forsade ner i avloppet, kvar för att blandas med avloppet.

JEFF PORTER, GÄST:

Jag tror att inom två dagar visste hela vinvärlden om det.

DANIELLE CALLEGARI, GÄST:

När något sådant här händer, har det detta 700 till tusen års eko.

GABRIEL:

Om du vill skada någon låter du honom förlora det som var det mest värdefulla han hade.

ASHLEY:

Över en natt förlorade Gianfranco Soldera sex år av årgångar från 2007 till 2012. Vinet var värt 25 miljoner dollar vid den tiden. 25 miljoner dollar. Resultatet av år av hårt arbete hade försvunnit för alltid.

Vad skulle motivera någon att göra detta? Rykten spred sig omedelbart runt Italien och resten av världen, var detta kopplat till maffian? Var detta vedergällning mot Gianfrancos hårda åsikter om vin, eller var detta en mer personlig vendetta?

Tja lyssnare, svaren är Vinfamous. Du lyssnar på Vinfamous, en podcast från Wine Enthusiast. Vi importerar berättelser om avund, girighet och möjligheter. Jag är din värd, Ashley Smith.

Detta brott, till nominellt värde, är ganska okomplicerat. Karen öppnades och vinet hälldes ut. Enkel. Det råkade bara vara så att det här vinet var något av det dyraste vinet i Italien, och ja, det såg ut som att Case Basse Winery var avsiktligt målinriktad.

Polisen upptäckte snabbt detta som skadegörelse. Gärningsmannen eller förövarna stal inte något av detta dyra vin, som vid den tiden såldes för ett intervall på 250 till 350 US-dollar per flaska. Några förslag på en maffiaanslutning viftades snabbt av som orealistiska, och ärligt talat, det är ett slags stereotypt antagande, tycker du inte? Det fanns inga tecken på utpressning eller utpressning.

Så för att förstå varför någon skulle förstöra mer än 16 000 liter av hans fina vin, låt oss försöka förstå Gianfranco Soldera, och låt oss börja med hur han skapade sin legendariska vingård, Case Basse.

Innan vinframställning tjänade Gianfranco Soldera sina pengar på försäkringsbranschen i Milano. 1972 flyttade han och hans fru Graziella till Montalcino på jakt efter den idealiska platsen för en vingård.

Om du aldrig har hört talas om Montalcino, dra bara en linje cirka 67 miles söder om Florens, Italien, och du kommer att landa på denna kullestad. En medeltida fästning från 1300-talet ligger i centrum av denna stad. Om du klättrar uppför fästningens vakttorn kommer du att se vidsträckta vyer över mjuka böljande kullar. Detta är en liten stad, med en befolkning på cirka 5 000. Man kan säga att det är utanför allfarvägen,

GABRIEL:

Så Montalcino, det är en stad på en kulle. Så det är ganska kuperade, men mjuka kullar, och det är naturligtvis olivolja, cypresser och vingårdar. Det är ett mycket komplicerat land.

ASHLEY:

Det här är Gabriele Gorelli. Han är född och uppvuxen i Montalcino. Vi hörde hans röst i början tala om hur han såg Gianfranco varje dag på väg till skolan.

Faktiskt, långt tillbaka på 1970-talet, var Gabrieles morföräldrar värd för Gianfranco i deras Montalcino-hem. Detta var långt tillbaka när den blivande vinmakaren först flyttade till regionen och letade efter platser för att starta en vingård.

GABRIEL:

Så Gianfranco hade idén att köpa på en mycket specifik plats, som är halvvägs, backen. Fortfarande ganska högt på höjden. Och det var ett ställe som redan var känt för att producera väldigt, väldigt fina viner.

Han ville inte vara det, men han var en verklig ambassadör för Montalcino. Han har gjort så många saker i riktning mot att höja uppfattningen om Montalcinos bild runt om i världen.

ASHLEY:

Gabriele är en av 415 vinmästare i världen. Dessutom är han den enda mästaren på vin från Italien. Det är en mycket betydande skillnad.

GABRIEL:

Det sägs att det finns fler människor som åkte till yttre rymden, jämfört med de som klarade Master of Wine-examen, vilket faktiskt är sant. Du kan kolla det på Google.

ASHLEY:

Det är sant. Mer än 600 personer har varit i yttre rymden.

Som vinmästare säger han att han sprider evangeliet om italienskt vin, gör presentationer och provningar och, som tur är för oss, pratar han med poddsändare som är intresserade av att förstå varför det var en så stor sak att någon saboterade Gianfrancos vin.

Och när vi pratar om vinet i Montalcino, pratar vi specifikt om Brunello.

GABRIEL:

Brunello, i Montalcino, är en synonym för Sangiovese.

ASHLEY:

För att göra Brunello, enligt den historiska traditionen och enligt italiensk lag, får vinproducenten endast använda druvsorten Sangiovese. Gabriele säger att denna druva valdes tidigt för sin färg, en djupt brunröd, som färgen på blod, för användning i synnerhet vid religiösa ceremonier.

GABRIEL:

En av de saker som jag kallar för Brunellos pelare är att ha bestämt mig för att producera detta vin, endast med Sangiovese, så vi pratar hundra procent. Ingen annan sort skulle kunna gå in i en Brunello del Montalcino, och denna är historiskt mycket stark.

ASHLEY:

Gabriele säger att Brunellos andra pelare är att den måste åldras minst två år. Gianfranco skulle dock åldra sina viner i minst fem år.

GABRIEL:

Sangiovese brukade vara ganska tannisk, den är ganska kantig i de första faserna av sin ungdom, och därför behövde de hålla den i faten länge. Och det är den andra pelaren i Brunello.

ASHLEY:

Gianfranco Soldera hade en tydlig och krävande vision för Brunello. Han såg detta vin som i paritet med fina viner från Bordeaux och Bourgogne. Det var dock inte alla som såg det så här, och han var inte rädd för att rufsa fjädrar på de människor som till exempel använde otraditionella fat för att åldra sitt vin.

Han sa till New York Times, 'Om en vinproducent använder ett icke-traditionellt fat beror det på att han har dåligt vin utan tanniner.' Aj. Han skulle också hålla sina vinframställningsgrannar i Montalcino ansvariga för de normer som han såg för regionen.

Han kopplades till en skandal 2008 som italiensk press kallade Brunellopoli. Italienska myndigheter åtalade flera ledande Brunello-producenter för att inte ha gjort något annat än att blanda otillåtna druvor i sina viner. Det ryktades att han var visselblåsaren. Och för att vara tydlig, det var bara rykten, men Gianfranco var en man med stark övertygelse, minst sagt.

GABRIEL:

Han hade inte bara höga krav, utan han hade stora övertygelser, så han hade verkligen tro. Så när du har tro är du inte i en position som du vill förändra, men du känner det verkligen. Från utsidan kunde jag verkligen, verkligen säga att han var så fokuserad, så övertygad och engagerad i att producera mycket hög vinnivå på sitt eget sätt, inte på det, jag skulle säga, lärobokssättet.

ASHLEY:

Hans eget sätt, inte lärobokssättet.

På 1970-talet när han etablerade sin vingård var trenden att industrialisera vinframställningsprocessen. Ju mer mänskligt ingripande, desto bättre. Inte på Case Basse. Case Basse-vingården beskrivs i dag som en 'botanisk park'.

GABRIEL:

Och jag tror att i det här fallet var passionen hos hans fru av största vikt, eftersom hon ville ha dessa saker, inte bara funktionellt vackra, utan vackra i betydelsen estetik.

ASHLEY:

Det finns en lummig trädgård fylld med rosor, som bjuder in bin och andra pollinatörer. Bikupor gör sitt hem på gården. Han förvisade användningen av cement, istället gjorde han väggar av sten som hölls samman av nättråd. Alla de naturliga elementen kompletterar varandra i form och funktion, och det finns inga bekämpningsmedel. Det är lite av ett förbannat modernitetssätt.

Han producerar bara 10 000 flaskor per år, eftersom hans tillvägagångssätt är så tids- och arbetskrävande.

GABRIEL:

Det är ett mikrokosmos, och Franco var mycket uppmärksam på vad som hände, och han kom från norra Italien. Han kom från industrialiseringen i mitten av det rytande, skulle jag säga, 70-talet.

JEFF:

Jag skulle sätta honom i det tidiga avantgardet på 70- och 80-talen, av den här personen med låg intervention.

ASHLEY:

Det är Jeff Porter, en av vinentusiaster, italienska vinrecensenter och en sommelier.

DANIELLE:

Jeff, du borde börja först, för din karriär är längre och mer lysande än min

JEFF:

Antingen svar, det är för att jag är äldre.

DANIELLE:

Tja, det var ett bra sätt att säga det.

ASHLEY:

Och det är Danielle Callegari. Hon recenserar också italienska viner för Wine Enthusiast, och är biträdande professor vid Dartmouth College, specialiserad på italiensk litteratur, mat och dryck.

JEFF:

Han var tidigt på 80-talet med att dra löv för att få mer solexponering, forma baldakinen, vilket man idag, i mycket biodynamisk praktik och mycket mer progressivt jordbruk, inte gör det längre. Men återigen, det är bara varje steg, varje rörelse i vingården, varje rörelse i vingården, hade avsikt och hade syfte, och det blev resultatet. Hans processer ... det är intressant. Det är inte unikt bland de stora producenterna.

DANIELLE:

Han är varken traditionalist eller modernist, eller hur? Han försöker inte förkasta en skola till förmån för en annan. Han gör det som är rätt, som om du kan använda gravitationen för att göra vin, låta allt falla på plats som fysiken önskar det också, och det kommer naturligtvis att vara dess bästa jag.

JEFF:

Ur sommelierperspektivet och människorna som säljer vinet blev han till slut respekterad. Han var på toppen av pyramiden av italienskt vin. Alla, det finns inte en person som inte höll med, eller om jag någonsin träffat en person som inte gillade deras vin... Jag kan ärligt talat verkligen inte komma på en person som inte provade vinet och lutade sig tillbaka och var som, 'Wow, det är riktigt, riktigt bra.'

Han var mycket respekterad av många av producenterna. Och jag tror att några av producenterna bara ... han kanske kom till dem på ett visst sätt för att han skulle säga: 'Mitt vin är bäst.' I det kulturella sammanhanget finns det att tyst skryt är okej, men i Italien, om du verkligen går framåt, som, 'jag är den bästa skiten som finns,' alla är som, 'Åh, kom igen, den här killen,' och jag Jag tror att det kan ha gjort några människor förbannade, men han höll fast vid sina vapen, och det är många som följt hans metod och sedan använde honom som en inspiration till idag, så jag tror att det är det fina med Soldera.

ASHLEY:

Hans exakta specificitet sträckte sig till provsmakningsrummet också. Han skulle ta med sina egna vinglas till restauranger. Han skulle inte tillåta någon att spotta ut vinet efter en provning, för för honom var vin menat att avnjutas och upplevas,

GABRIEL:

Och ja, du kunde inte spotta. Nej, det är inte ett alternativ, det handlar om värdet du ger till själva vinet.

ASHLEY:

Jeff Porter säger att han förberett sig i tre år för att vara värd för en vinmiddag med Gianfranco själv.

JEFF:

Jag hade turen när jag var vindirektör för Del Posto, att ha Gianfranco Soldera på Del Posto för en vinmiddag, där vi provade 30 årgångar av Soldera. Så jag placerade det bland de tre bästa vinevenemangen under hela min karriär för att vara med honom sida vid sida, hälla upp vinerna, låta honom skicka sina egna vinglas som alla var tvungna att använda och att ha 20 gäster på Del Posto njuta av den upplevelsen. Det blåste mig. Det var fantastiskt.

ASHLEY:

Det låter otroligt, och jag vet att det är en del av kunskapen är att du måste dricka det ur vissa glas. Du sa att du försökte 30. Fick du spotta ut dem eller-

JEFF:

Åh, nej, nej, nej, nej. Han säger, 'Du ska dricka de här, eller hur?' Jag var som, '[främmande språk 00:16:14]. Såklart jag är.'

Jag blev förbannad på slutet. Jag är förvånad över att jag fick vinet i glasen.

ASHLEY:

Jeff kunde se en annan sida av Gianfranco när han var värd för avsmakningsmiddagen.

JEFF:

När du går till vingårdar varnar du gästerna, 'Titta inte dem i ögonen.' Säg, 'Ja, herre,' 'Ja fru.' De behöver bara de gröna M&M:s, och sedan kom han dit, han var en jovial, snäll, ville ställa frågor till mig, intresserad av mig, och med gästerna, han engagerade sig i konversation även om han inte pratade engelska, vi hade hans översättare där. Och det var en av de sakerna där jag var som, 'Wow, han verkar inte särskilt sur.' Alla var vördnadsfulla, men han var väldigt trevlig att vara i närheten av.

Så det var det fina med det. Det som gjorde hans vin speciellt, tror jag, var han, hans uppmärksamhet på detaljer, den kompromisslösa karaktären i vad hans vision var, och jag tror att när man tittar på de bästa vinerna i hela världen, är det en röd tråd över dem alla. Och uppenbarligen var hans terroir fantastisk, men hans arbete och hängivenhet i vingården, och från vingården in i källaren, från källaren till flaskan, från flaskan till marknaden, det fanns ingen genväg någonsin, och jag älskar det. Jag älskar att han var så envis i det tillvägagångssättet, och vinerna är eteriska.

I hög ålder åldras de som alla andra Sangiovese, men med det här livet och nästan sprite andedräkt till dem, vid 30 år gamla.

ASHLEY:

Så varje flaska Gianfranco's Brunello innehöll timmar efter timmar på timmar av arbete från honom och hans anställda.

När han hörde allt detta, hur Gianfranco mödosamt skulle odla den idealiska miljön från den första druvan till den sista hällningen, tillförde den ytterligare ett lager av komplexitet till det blodröda vinet som pölade upp i källaren. Dessutom släpper Case Basse bara 10 000 flaskor per år. Detta är mycket litet jämfört med andra high-end vinproducenter.

JEFF:

Så Mouton Rothchild, så först tillväxt Bordeaux, de gör cirka 40 000 lådor vin, och det är en fyrsiffrig siffra vid release. Och sedan inom Italien tillverkar Antonori miljontals flaskor. Han ligger på 10 000 flaskor om året. Du är väldigt, väldigt liten.

ASHLEY:

Så hur hamnade motsvarande 80 000 flaskor av detta fina vin i avloppet, kvar för att blandas med Montalcinos avloppsvatten?

Mer efter detta korta uppehåll.

Nyheten om förstörelsen av vin studsade runt Montalcino, och snabbt var det det enda man pratade om i den internationella vinvärlden. Gabriele var i Italien när han hörde nyheten, och han visste inte vad han skulle tycka om det.

GABRIEL:

Så vi hade ingen riktig aning om detta var sant eller var ett skämt. Herr Soldera ville aldrig att folk skulle spotta hans eget vin, utan bara njuta och absorbera det i sin helhet. Han hade sina egna stora, vackra [främmande språk 00:20:03] fat tömda på några timmar, så det här är supersvårt att tänka på för mig.

ASHLEY:

Detta var svårt för hela samhället på 6 000 människor,

GABRIEL:

Och befolkningen här var chockad. Du måste föreställa dig att det i Montalcino finns 225 gods, så i stort sett alla arbetar för, eller … det är ett helt system. Du kan inte undvika fungerande vin i Montalcino, eller hur? Därför var det en rejäl chock för befolkningen som helhet.

ASHLEY:

Danielle Callegari bodde i Toscana vid den tiden. Hon såg de historiska ekona av regionala identiteter och hur historien utspelade sig i tidningar.

DANIELLE:

Nyheten var inte viktig, bara på en nivå av vad den betydde för vinvärlden, men det var väldigt mycket toskanska nyheter. Det var en pusselbit som var mycket större än så, eftersom dessa områden uppenbarligen har mycket långa inbördes relaterade historia. Och så hade den personliga delen av något sådant också då dessa ringverkan på vad det innebar att invadera någons utrymme i detta territorium som har en lång historia. Och så när något sådant här händer, har det ett 700 till tusen år långt eko av var dessa människor, hur de interagerade, vad deras produkter, som representerar dem, betyder för dem, och hur tanken på att någon tar bort det eller förstör det. ligger i ett mycket djupare sammanhang.

JEFF:

Jag tror att inom två dagar visste hela vinvärlden om det.

ASHLEY:

Jeff Porter, igen. På den tiden var han vindirektör på restaurangen Del Posto, och han reagerade mycket mer praktiskt.

JEFF:

Jag minns bara att jag sa: 'Åh gud, vinet kommer att bli så mycket dyrare.' Det var min första sak. Jag var som, 'Oh shit, nu kan jag inte dricka det', och mina psalmer var som att höja priserna idag.

ASHLEY:

De lokala och internationella vinsamhällena spekulerade hämnd som motiv, men hämnd för vad?

GABRIEL:

Och sedan, när vi pratade om hur herr Soldera interagerade med sitt folk, och folk runt omkring, började den allmänna tanken att [ohörbart 00:22:39] kring det faktum att han kan ha varit hård mot någon, han kan ha varit en sorts en argument och diskussion med någon, och dessa har resulterat i en sådan incident eller sabotage, som man vill kalla det, vilket var själva motivet till det.

ASHLEY:

Myter och skvaller fick plats för fakta när polisen grep vandalen den 20 december 2012. Andrea di Gisi var en 39-årig trött anställd på Case Basse, Solderas vinetikett. Jo, tidigare anställd, skulle jag säga.

Utredare grep honom för att ha krossat ett fönster för att komma in i källaren. Han öppnade ventilerna på 10 fat och förstörde produkten av mer än sex års hårt arbete. Italienska tidningar kallade honom Brunello-mördaren.

Gabriele Gorelli kände Andrea genom livet i Montalcino.

GABRIEL:

Och ofta, som det händer när du hör om den här sortens saker och du intervjuar människor som kände killen som gjorde något, säger de alltid, 'Åh, killen var superfridsam, [ohörbart 00:23:52] full av honom.' Jag måste säga samma sak. Jag måste säga samma sak.

ASHLEY:

Andrea hade några klagomål med vingården Case Basse, och med Gianfranco i synnerhet.

GABRIEL:

Den här killen hade det här grälet med herr Soldera om att en annan kille, en kollega till honom, fick lägenheten han ville bo i vingården Case Basse.

JEFF:

Han var riktigt förbannad över att bli avskedad, och han hävdar att han fick sparken för att ha misshandlat ett fat, vilket är ett gigantiskt nej i den här källaren, eftersom han inte har så mycket vin. Faten är gigantiska, så de rymmer mycket vin, så om du rengör det fel kan du framkalla en bakteriell infektion. Den bakterieinfektionen kan spridas väldigt snabbt genom vingården, och Gianfranco Soldera var väldigt, väldigt strikt när det gällde att ta hand om den. Vi pratar om tidigt.

ASHLEY:

Italienska utredare ska ha avlyssnat Andreas telefon och hört honom prata om att skölja ur vin ur kläderna. Vinpartiklar hittades sedan i hans kläder via ett labbtest. Det låter som att detta var det enda Montalcino pratade om.

GABRIEL:

Den här killen, efter att ha gjort detta sabotage, förmodligen tidigt, mitt på eftermiddagen, gick han, han ändrade sig inte. Kan du föreställa dig det? Öppna alla dessa ventiler, få den här tsunamin att komma in i vingårdens golv och inte byta kläder efter att ha gjort det? Du har navigerat in i ett hav av vin. Nej.

Och sedan gick han till baren, och ingenting hände, men folk blev lite förvånade. Och det som var det roliga är att baren han gick till ligger tvärs över vägen från [främmande språk 00:25:42], från polisstationen, så det är en-

ASHLEY:

Herregud.

GABRIEL:

Jag tror att det han ville var bara att göra detta sabotage. Han brydde sig inte om vad konsekvensen kunde ha blivit efter det. Nej, det är bara 'jag gör det' och det förblindades av denna ilska.

ASHLEY:

Efter denna incident hade Soldera mycket mindre vin att sälja. Han förlorade sex årgångar i sabotaget. Kom ihåg att Case Basse bara producerar 10 000 flaskor per år. Det är en enorm ekonomisk förlust, inte bara för Case Basse, utan även för det större samhället. Faktum är att denna förstörelse ledde till en kommersiell förlust på 10 miljoner euro för hela regionen.

Gemenskapen av vinmakare klev in för att hjälpa till. Consorzio del Vino Brunello di Montalcino, eller Consortium of Brunello di Montalcino Wine på engelska, kallar sig en fri sammanslutning av vinmakare som producerar Brunello di Montalcino. Dessa typer av consorzios är vanliga i Italien, och de spelar en roll för att reglera kvaliteten på vin. Konsorzios delade med sig av vad som verkade vara ett generöst erbjudande. De erbjöd sig att dela sin druvskörd för att skapa ett blandat vin, men Soldera vägrade offentligt deras hjälp.

På en dag hände två stora saker. För det första dömdes Andrea, den missnöjda före detta anställde, till fyra års fängelse, och för det andra gav Soldera ett uttalande där han sa att han avgick från konsortiet.

DANIELLE:

Om du ser dig själv som en konstnär, tar du inte någon annans konst och signerar den, och du kommer inte bara att ta någon annans version av det som du bryr dig så mycket om, och framställa det som din egen , för det är lika bra som att någon ger honom ett par tusen äpplen och säger: 'Här, sälj dessa istället.'

JEFF:

Jag tror att avsikten från konsorzio faktiskt var riktigt, riktigt trevlig, men jag tror att han tog det som, 'Vad? Vill du att jag ska buteljera ditt vin som Soldera? Det är förolämpande mot människorna som känner Soldera.'

Så han tog det, från mitt förstånd, ungefär som: 'Hur vågar du? Jag har den här vinskjortan. Jag behöver inte ditt medlidande. Jag behöver inte dina pengar.'

ASHLEY:

Denna upplevda förolämpning verkade vara den sista droppen, efter decennier av eldiga åsikter om det rätta sättet att göra en Brunello i världsklass.

JEFF:

Han var typ, Screw you guys. Jag är ute. jag behöver inte dig. Jag behöver inte namnet Brunello di Montalcino längre. Jag är Soldera, och det har förmodligen funnits i hans huvud länge, men jag tror att det förmodligen var kickern.

Men det är intressant, det finns ett citat som jag såg att dåtidens president för konsorzio var som, 'Jaha, tjafs. Hur får du vin helt plötsligt? Hur är du … där Jesus förvandlade vatten till vin?” Han sa i princip det till Gianfranco, och det cementerade att Gianfranco gav konsorzio det ökända långfingret.

ASHLEY:

Han fortsatte att producera fina Brunellos under hans Case Basse-etikett, även om han lämnade konsortiet. Eftersom incidenten effektivt minskade utbudet av hans produkt, hoppade priset ännu högre.

JEFF:

Gianfrancos, en av hans största bekymmer, och det här är min största oro i vinvärlden idag, är tillgången till normala människor som får prova vinet, men med denna förlust av vin kommer många färre människor att få prova det, få förstå, ha möjlighet. Om du ser Soldera på en lista nu är den alltid fyrasiffrig, och sedan ser du den på en auktion, den är riktigt dyr. Det är utom räckhåll för de flesta.

ASHLEY:

Mer än 10 år efter denna skadegörelse, vad är arvet efter denna incident? Gärningsmannen har sedan dess släppts från fängelset. Gianfranco gick bort 2019. Han var 82. Han dog efter att ha upplevt en hjärtattack när han körde bil. Hans familj driver nu vingården Case Basse.

För Jeff Porter finns Gianfrancos arv i de traditionella italienska vinmakarnas förtroende.

JEFF:

Så enligt min erfarenhet, med att vara en sommelier med fokus på italienskt vin, nämner de alltid Bourgogne eller Bordeaux, eller 'Vi vill vara så här.' 'Vi vill vara så.' Och det är verkligen inte förrän nyligen, där jag känner att de italienska producenterna är mycket mer säkra på sina viner och i sig själva, att de inte nödvändigtvis alltid behöver titta nordväst, eller över axlarna, som 'Åh, vad är det Franska gör?'

Och jag tror att Gianfranco Soldera var en av de personer som ledde vägen genom att göra fantastiskt vin, att han inte behövde leta någon annanstans. Han behövde inte jämföra sig med någon, och han stod i spetsen för att lära andra producenter att om du gör det här, var bara dig själv. Gör fantastiskt vin. Visa upp Sangiovese eller vad din inhemska druva är där du är. Gör det bästa du kan och visa platsen, och det spelar ingen roll vad någon annan tycker.

ASHLEY:

Gabriele Gorelli säger att händelsen påminner oss om varför vi dricker avsiktligt producerat fint vin.

GABRIEL:

Denna incident tog verkligen upp de värderingar som är kopplade till de varumärken vi dricker, inte bara varje dag, utan de varumärken vi gillar. Vad jag menar är att vi gillar Soldera, inte bara på grund av hur vinet ser ut och smakar i glaset, utan vi gillar Soldera för budskapet han gav, och denna idé att gå emot strömmen när som helst, varje gång. Många köper Soldera för att de känner det. De kanske inte kan dricka det regelbundet, men de känner det verkligen.

ASHLEY:

Och vi kanske borde njuta av varje klunk.

GABRIEL:

Så varje årgång är unik. Varje fat var unikt, och dessa kommer vi inte att få tillbaka de här sakerna, eftersom dessa är i sjön.

ASHLEY:

Det var allt för veckans avsnitt av Vinfamous, en podcast av Wine Enthusiast. Följ med oss ​​nästa gång för det sista avsnittet av säsongen, där vi reder ut mysterierna med en inbrottsring i Napa Valley. Hitta Vinfamous på Apple, Spotify eller var du än lyssnar, och följ programmet så att du aldrig missar en skandal.

Vinfamous produceras av Wine Enthusiast i samarbete med Pod People. Speciellt tack till vårt produktionsteam, Dara Kapoor, Samantha Sette och teamet på Pod People: Anne Feuss, Matt Sav, Aimee Machado, Ashton Carter, Danielle Roth, Shaneez Tyndall och Carter Wogahn.

(Temamusik tonar ut)