Fem timmar - fem liter öl. Det är Oktoberfest i München.

Nej, det är ingen regel att dricka en liter (ein Maas) per timme, men det är inte svårt att göra mitt i sång, dans, äta och den allmänna festdrivningen som äger rum för 176: e oktoberfesten. För världens mest berömda ölbask har sex München-bryggerier samt flera stora ölhallar från staden satt upp gigantiska tält längs Theresienwiese. För en grupp restaurang- och barägare, ölförsäljare och författare från hela världen (inklusive den här) ägde sig festen speciellt inne i Paulaner och Hacker-Pschorr-tältet.

Som det är fallet varje år bryggdes alla öl som såldes på Oktoberfesten med ungefär samma styrka - cirka 6,0% ABV - och var gyllengula. (Obs: Det här är den version som serveras i Tyskland men en orange-tonad öl av samma styrka exporteras till USA.) Den var utsökt och gick ner så lätt.

Allt det ölet på en natt (ja, vissa drack mindre, men andra drack mer) tvättade stora mängder mat. Rostad kyckling serverades på hälften - var värdelös att be om en mindre portion. Schweinshaxe (rostade skinkor med hud som har en härlig skorpa) var i överflöd och naturligtvis fanns det miles av saftiga korvlänkar och feta, redan färdiga kringlor större än en genomsnittlig middagsfat.

På den upphöjda bandstanden i mitten av varje tält spelade musiker traditionella bayerska oom-pah-låtar samt moderna poplåtar. Det är otroligt konstigt, men Take Me Home, Country Roads är en stor attraktion i Oktoberfest. Alla sjunger med, oavsett nationalitet. De flesta av de tyska gästerna var klädda i Tracht, den traditionella lederhosen och södra Tyskland. Utlänningarna bar de unges internationella avslappnade klädsel - blå jeans och t-shirts.

Och hela natten spelade banden en annan låt med jämna mellanrum, en som får 9 000 personer upp på fötterna (och ofta ovanpå sina bord) för att sjunga med: 'Ein Prosit, ein Prosit, der Gemütlichkeit' - en skål, en toast, till goda tider.